Novell Minnen

Minnen

Jag går här längs den välbekanta gatan jag gått så många gånger förut. När jag passerar tant Agdas café stannar jag upp och blundar, känner dofterna av de goda bakverken som får det att vattnas i munnen på mig. De varma nygräddade härliga kakorna som smakade underbart. Den snälla goa kvinnan som nästan alltid stack åt mig någon liten godbit ur bakverken och alltid kom hon ut och hälsade på mig. Hela kvinnan luktade bakverk, så underbart.

Slaktarboden är den bästa längs hela gatan och där har jag många fina minnen att tänka tillbaks på. De härliga korvarna som luktade så ljuvligt och den fina skinkan jag fick en bit av nästan varje gång jag var in i butiken. Dessa härliga dofter får mig att minnas tillbaka då vi tillsammans gick samma väg var dag. Du och jag, tillsammans.

Nu går jag ensam den väg vi alltid delade och jag saknar ditt sällskap så mycket att det gör ont.

Jag vandrar längs den välbekanta gata vi alltid gick tillsammans och varje butik eller gränd väcker nya minnen till liv. Hur vi stannade och samtalade med gamla gubben Oskar och du tog din kopp kaffe i hans trädgård. Han såg mig varje gång och kunde inte låta bli att ge mig någon liten godbit från kakfatet. Han var snäll och vi tyckte mycket om att sitta i hans trädgård och småprata. Den tiden är förbi nu för han finns inte längre. På min väg förbi gubben Oskar möts jag bara av en tom trädgård och tystnad. Jag blickar bara förstrött upp mot grinden, jag suckar till och vandrar vidare i mina minnen.

På min vandring genom minnenas kvarter möter jag en massa välbekanta ansikten som hälsar på mig, med en sorgsen blick. Det är med stor sorg och saknad jag vandrar den så välbekanta vägen till mitt mål.

Tänk att dofter kan väcka så mycket minnen till liv, dofter av lycka, gemenskap och frid.

Så kommer jag då fram till den stora grinden och vandrar in. Svänger av till höger och går längs den blomsterprydda grusgången. Det finns fler människor här och de tittar medlidsamt på mig när jag vandrar framåt.

Jag lägger mig i gräset och borrar ner nosen i det gröna gräset mellan mina framtassar. Faktiskt kan jag känna din doft genom jorden.

Här ligger jag vid din sida hela dagen och jag minns varje ögonblick vi hade tillsammans, så underbart men nu så tomt. Jag har vandrat denna ensamma väg var dag i snart tre år och jag kommer att gå den vägen var dag i flera år än.