Välkommen till en hemsida till minnet av min pappa,
konstnären och teckningsläraren
Nils, Anton, Georg, Ragnar Asp
1916-1987

Det är svårt att skriva personligt, utan att bli för personlig och utlämnande. Detta blir därför ganska kort. Pappa dokumenterade mycket även via fotografering, men han finns själv med på mycket få kort. Några har jag dock valt ut, under olika skeden i livet. Då det är en hel del skrivet om pappa, har jag placerat en del av det på andra sidor, klicka dig fram till det du vill läsa.
Vill du skriva några ord i gärtsboken skulle vi bli MYCKET glada
Pappa var en mycket speciell person som var både konventionell OCH okonventionell. Han var alltid igång med någonting, hade massor av ideer och en hel del spratt för sig. Som barn upplevde jag att han kunde ALLT, det spelade ingen roll om vad man frågade, så visste han svaret. Han var som ett levande lexikon, kom ihåg allt han läste och såg. Om han skulle ställt upp i Jepardy eller Vem vill bli miljonär - hade han troligen varit oslagbar eftersom han var så allroundkunning.Dessutom hade han ett fantastiskt språksinne, utan att egentligen kunna något språk riktigt bra, kunde han göra sig förstådd på de flesta språk och med rätt språkrytm. Först när jag var i 20-årsåldern kom jag underfund med att han kanske inte kunde riktigt allt...

Pappa med sin älskade Phony på sitt älskade Bua i jobbarkäder. Detta är pappa för mig - igång, men njuter av korta stunder av ömsinthet.

Det var ganska knapert hemma hos oss när jag var liten, som hos så många andra. Mamma jobbade inte då och pappa hade ingen lön under loven eftersom han var vikarie. Men tack vare att pappa var konstnär kunde han byta till sig olika saker mot sin konst. Det var många som hade det knapert efter kriget och mycket gick från hand till hand. Jag kommer ihåg en jul när vi fick 1 låda apelsiner, 1 kartong Strong och en back läsk - det var verkligen en upplevelse för mig som var liten och inte van vid så stora mängder. Idag är ju inte läsk och apelsiner något ovanligt för barn, men i slutet av 40-talet var det inte så vanligt.

Min första födelsedagspresent var detta lilla kort:

Texten på kortet: Den näpna prinsessan hyllas på 1-års-dagen (det är en lång kö av gratulanter i allén upp till slottet).

När jag blev lite äldre så hade pappa "undervisning" vid matbordet. Han kunde prata om ord och härleda till latinet och det är något jag haft mycket stor nytta av i hela mitt vuxna liv. Han hade frågesporter kring olika teman, det kunde vara aktuella händelser eller något annat, tex. konstnärer. Men det var också många spratt kring matbordet, han gömde mat för oss, satte något i ögat eller munnen, låtsades trolla o.s.v.
något i ögat?
Att så mycket skedde kring matbordet berodde på att det var då vi egentligen träffade honom. Han jobbade ju hela tiden med något, antingen i ateljén i källaren eller så var det olika möten eller sammanslutningar. Efter 1955 var det också vårt fritidshus på Bokenäs, som upptog hans tid och jag var då 10 år. Redan vid 12-13-årsåldern tyckte pappa att vi barn skulle dricka vin (utspätt med vatten) till söndagsmiddagarna " det gör barnen i Frankrike och det är nyttigt för blodet", var hans motivering. Gissa om vi tyckte det var äckligt! Det gjorde också att jag väntade ganska länge innan jag kunde uppskatta ett glas vin. Kanske inte helt fel, eller hur?

Pappa var visserligen ganska "väderberoende", men han njöt när träden tappade sina blad, höstljuset kom, grådis och effekten av kala klippor, träd och stenar i kontrast mot snön och fick mycket av sin skaparkraft därifrån.
Vi hade inte bil utan pappa hade en motorcykel som han fraktade sig och så mycket han kunde ta med sig, ut till Bua, som vårt sommarställe kallades. Vi andra tog bussen med resten av packningen. Det var en bra bit att gå, men pappa kom och mötte med skottkärran, så att mamma och vi barn slapp att bära så mycket. Min yngste bror Staffan, fick åka mycket skottkärra när han var liten...

Hela familjen samlad för en fikapaus 1957.

Pappa var mycket ordningssam, allt skulle finnas på sin plats och alla verktyg märktes upp. Han förde bok på det mesta, alltifrån vädret till inköpen inför utbyggnaden på Bua och allt annat han gjorde.. Dessutom byggde han alltid modeller för att veta hur byggnaden skulle bli.

Detta är alltså en sådan mall, sparad som minne av oss barn.

Egentligen förstår jag inte riktigt hur han hann med allt - den som sett någon arbeta med grafik, vet vilket oändligt petgöra det är. Att dessutom jobba heltid, sitta i offentliga styrelser, Club 41 och Domsöndagspojkarna, föra bok på "allt", hinna läsa böcker och gärna diskutera dem, samla på allt möjligt (och omöjligt) och dessutom katalogisera det.. m.m.m.m. Det var tur för pappa att han hade en stark kvinna brevid sig, min mamma
Pappa och mamma Finkostym?

Den här finkostymen kom till genom att pappa torkade av sina penslar på den under lång tid. Sedan kom den till användning vid olika tillfällen och den är jättetung! Min bror har den nu. En höjdarupplevelse var varje skolavslutning - alla blev vi lediga vilket firades med köpebakelser! Dessutom fick vi barn gräva i pappas kassalåda - ju bättre betyg desto högre valör (det var ju betyg i alla årskurser på den tiden). Det var 1, 2, 5,10, 25 och 50-öringar förutom kronor. En "grabb"näve fick man ta och det var en härlig känsla. Den upplevelsen har vi i min nuvarande familj överfört till barnbarnen, som får gräva i en burk med 1 och 5 kronor vid varje födelsedag. Mycket uppskattat!
Det var många spännande konsthantverk pappa gjorde i olika material. Han lödde i koppar och "skrot", gjorde en hel del emaljarbeten och även i trä, bl.a. den här väggskylten. Den hade vi på Bua och han lovade att göra en till mig, eftersom jag var så förtjust i den. Tyvärr hann han inte det innan han blev sjuk - men den som fanns Bua fick jag , vilket jag är mycket glad för.

Pappa var alltid omtänksam på sitt sätt - otaliga är de gånger han har kört mig hit och dit under de år jag var ute och praktiserade runt om i Sverige. Dessutom ställde han upp när jag skulle rusta mitt hus och han hade ju massor av kunskaper och erfarenhet.
Tyvärr blev pappa sjuk strax efter pensioneringen, som han sett fram emot så länge. Det var tragiskt att se att han, som var så allmänbildad och händig, tappade massor av funktioner. Pappa hade sett fram emot att bo på Bua hela året och kunna ägna sig åt sitt konstnärliga skapande.
Det var lite om Nils Asp som pappa - några glimtar bland så mycket mer, nedtecknat av den enda dottern.
Till indexsidan