Det finns en del skrivet om pappa, och en del av det har jag skrivit rakt av. ***************************
En dag i slutet av 50-talet sattes jag inför faktum att vi skulle flytta från Stockholm till Uddevalla. ***************************
Nils Asp hade inte enbart en konstnärlig lidelse som kom konsten, som sådan till del - han hade även ett samhälleligt engagemang där hans konstnärliga ådra kom väl till gagn. ***************************
Minneskrift i samband med minnesutställningen 1989.
Grafiker, skulptör och målare.
Född i Stockholm. Utbildad vid högre Konstindustriella Skolan i Stockholm och Edv. Berggrens målarskola i Stockholm. Företagit studieresor till Italien, Tyskland, Frankrike och de nordiska länderna. Deltagit i hundratal utställningar i bland annat Stockholm, Göteborg, Helsingfors, Köpenhamn, Oslo, Århus, Barcelona, Habana-Cuba-Trujillo. Representerad på Nationalmuseum, Värmlands och Bohusläns museer, H.M. Konung Gustav VI Adolfs samling samt på Centrallasarettet i Uddevalla.
När jag började i läroverket i Uddevalla fick jag Nils Asp som teckningslärare och teckning blev mitt favoritämne. Vi elever fick en stor frihet. Nils Asp gav mig en liten handbok om träsnitt och grundlade därmed mitt stora intresse för grafik. Han har betytt mycket för mitt yrkesval och min konstsyn, något jag inte blivit medeveten om förrän på senare år.
Som alla flickor ville jag rita kläder och modedockor och lade ned allt mitt intresse på detta, men Nils Asp försökte aldrig komma med pekpinnar om ämnesvalet. Istället uppmuntrade han mig att söka vidare till europeiska designskolor och ordnade med utställningsmöjligheter för mig på Gergils modehus. Men jag tyckte sedan att modeteckningen blev för ytlig och sökte till gymnasiet för att kunna läsa vidare. Teckningsläraryrket kombinerade både allmänbildning och hantverkskunnande och Nils Asp hjälpte mig att söka till Konstfackskolan i Stockholm.
Likt honom blev jag också aktiv i kretsen kring Folket i Bild-traditionen och började skriva om hans generationskamrater från Tekniska Skolan, bl.a Sven Ljungberg, som en gång väckte Nils Asps intresse för trägrafiken. Därför kändes det viktigt att skriva Nils Asps eftermäle i Folket i Bild/Kulturfront (nr2/88) och påminna den yngre generationen om våra föregångares stora insatser. Jag hoppas kunna föra vidare Nils Asps pedagogiska och konstnärliga anda till mina elever och mina generationskamrater; lekfullhet, experimentlusta, envishet, ömsint iakttagande, underfundig kritik och en stor hängivenhet till människan och konsten.
Anne Lidén (f.1947)
Något oroad berättade jag detta för en vän, Märta Lindström, som arbetade på Kulturen i Lund. Hennes spontana raektion var -" Caje, då kan jag lova att du får trevligt, för där bor en fantastiskt intressan och mycket speciell person som heter Nils Asp". Hon berättade att hon och Nisse varit kurskamrater på Konstfack i Stockholm och som kamrat och vän hade han gjort ett outplånligt intryck på henne. Detta lyckades hon överföra på mig - Uddevalla lika med Nisse Asp.
Och det goda ödet sammanförde oss ganska snart, han blev en av våra första vänner här.
Nils goda kollegiala kamratlighet fick mig snart att börja trivas i Uddevalla. Han introducerade mig i det konstliv, som då fanns här, såg till att jag fick deltaga i vissa samlingsutställningar m m samt få nya kontakter bland stadens personligheter.
I Gun och Nils Asps vackra och spännande hem kände vi, min man Gillis och jag, oss alltid välkomna och otaliga är det goda stunder och de underbart roliga fester som vi fick uppleva hos dem. Allra mest komprimerade blev de sena kvällarna, när vi dök ned i Nisses privata revir. Där jobbade han bl a med sina fina träsnitt. Arbetsrummet var ganska litet, men Nils ordningssinne var imponerande, där fanns dokumenterat och arkiverat det mesta av vad han arbetat med under åren. Det var en riktig guldgruva av hans egna och kollegors arbeten, blandat med de mest otroliga och fantasieggande prylar. En synneröigen surrealistisk atmosfär, laddad med minnen och överraskningar. Där satt vi ofta, hans vänner, och filosoferade över den märkliga värld vi lever i. Och vår vän Nisses hugskott, humor och bisarra historier lyste som fyrverkerier i den mörka natten.
Hans djupa originalitet förnekade sig aldrig. Hans spirituella och "galna" påhitt förundrade ofta hans vänner, men de hade alltid en filosofisk undermening.
han kunde ringa upp vilken tid på dygnet som helst - i sällskapligt kontaktbehov, eller ifall han fått en idé om att förändra världen på något sätt. hans rättskänsla förnekade sig aldrig. Han fann på mycket originella sätt att angripa mänskliga svagheter - på ett fint och ironiskt sätt.
Nisses värme och hjälpsamhet inför en kamrat med svårigheter tog sig rörande uttryck. Jag glömmer aldrig hur underbart han pysslade om mig en vprdag, när jag fick följa med till deras härliga Bua. Jag var då svårt och smärtsamt handikappad av min dåliga höftled som senare blev opererad. Jag fick känna mig som en prinsessa under hans ömsinta omtanke.
Och det var fakstiskt vännen Nils som fick underteckand att våga sig på ett helt nytt uttrycksmedel - det var han som fick mig att börja med textila kompositioner, för vilket jag är evigt tacksam.
Nisse var ju en älskad och duktig teckningslärare. hans elever uppskattade honom och flera av dem är det som idag, tack vare hans inspirerande undervisning, funnit sin egenart som kosntnär.
Nils stora längtan var ju dock att få arbeta på heltid med si egen kosntnärliga verksamhet. han talade ofta om hur fint det skulle bli när han äntligen blev pensionerad - då skulle det minsann jobbas! Men dett bittra, att då drabbades han av sin svåra sjukdom - det synes hårt och orättvist. Nisse var en fin och seriös kosntnär och skicklig grafiker och alla vi som kände honom ser det som en stor förlust att vi inte fick se hans fullbordande av sitt konstnärsskap.
Jag saknar Nils Asp så oerhört mycket, han var i grunden en så god och vänskapsfast person - han var en medmänniska som vi alla behöver.
Men han lever frikt i vårt minne genom sina konstverk.
Caje Huss
Vi har i Uddevalla Nils anda sådan att den kom att prägla konstnärlig utsmyckning av offentliga lokaler och helhet i stadsbebyggelsen.
Nils Asp var under närmare två decennier pådrivare, eldsjäl och idéspruta i drätselkammarens kommitté "Namnberedningen och skönhetsrådet". Åren 1952-1964 var han dess ledamot och sedermera vice ordförande i den grupp som åsatte kvarteran i Uddevalla namn och han hade stort inflytande då det gällde formgivning, färgsättning och estetik när det gällde dåtidens byggnation. Kommittén var föregångare till något som dagens Uddevalla känner bättre till - Kulturnämnden. Den bildades 1965 och hadeunder fem år Nils Asp som en av dess mest entusiastiska och kunniga ledamöter.
Nils Asp var också initiativtagare till bildandet av kommittén för konstnärlig utsmyckning av offentliga lokaler. Han deltog synnerligen i arbetet med Äsperödsskolan 1965-1968 och Ramnerödsskolan, då den tillkom 1968.
När Uddevalla 1953 fick mottaga den förnäma tavelsamlingen "John Johanssons donation" uppdrogs åt Nils Asp att utföra sakbeskrivning och katalogisering.
Redan på 50-talet var han eldsjäl och pådrivare i "Kommiten för om-och tillbyggnad av rådhuset". Han var dess ledamot under åren 1953-1958 och arrangerade studieresor för att få imulser. I slutat av 60-talet bildades påAsps initiativ "Kommittén för inköp av konst". I detta arbete var han en pinjär för såväl konstnäreranas intressen som att bredda för en större förståelse för konsten i vår tillvaro.
Nils Asp har genom sina insatser verksamt bidragit till att öka intresset och förståelsen för kultur. Själv aktiv konstnär med ett brinnande människointresse skapade han kontakter landet runt till fromma och gagn för Uddevalla.Genom sin intensiva förmåga att tala med konstnärer, arkitekter och formgivare på deras språk fick han impulser som blev stilbildande i Uddevallas konstnärliga och kulturella liv. Det är inte svårt att inse vilken ovärdelig nytta han gjorde i de kommittéer han verkade så aktivt i.
Utöver den seriöst arbetande kosntnären Nils asp fanns bakom fasaden en människa med stort sinne för humor. Detta gjorde det lätt att arbeta med honom då tillvaron understundom lystes upp av han practical jokes.Ett exempel på detta kan hämtas från Rådhuskommitén, med de ärevördiga ledamöterna JW Mårtensson, Axel Sandén, Elle Linderoth, Otto Hermansson, Oskar Iwar och Nils asp själv. Under en studieresa skulle man flyga från Torslanda. Avfärden mblev gång på gång uppskjuten. Inte gruppen emot, då man undfägnades med frukost och lunch av flybolaget. En av ledamöterna hade flygrädsla, som knappast botades av att Nils fram emot eftermiddagen kommer till sällskapet och meddelar att det snart är dags för avfärd. Han hade personligen blivit vittne till att man just hade blivit klar med att tejpa den trasiga vinge som försenat avfärden.
Nils Hjertberg