Det finns en del skrivet om pappa, och en del har jag skrivit rakt av.
Detta ur Kultutruten.
Konstnärsporträtt:
NILS ASP - bildmakare

Jag har ombetts - eller var det kanske åtagit mig - att göra det första i raden av konstnärsporträtt i Kulturtruten. Vi har tänkt att ha ett sådant i varje nummer. Vi enades mycket snabbt om att Nils Asp skulle bli först. Inte för att hans namn börjar på A. Utan för att han bott och jobbat länge här i regionen. För att han jobbat kulturpolitiskt länge. För att han var en av initiativtagarna till KAC (Kulturarbetarcentrum).
Det blev egentligen inget porträtt. Det blev ingen djupgående analys av Nisse och hans konst. det blev några fragment av en kvälls samtal. Och ett porträtt. Fotograferat av Lasse Olsson.
ANNAA MATTSSON

Teckningsläraren som är konstnär. Konstnären som är teckningslärare. Människan som är teckningslärare och konstnär. Det beror på hur man ser på saken. Förmodligen har han fått leva med att räknas in under alla tre beteckningarna. Beroende på vem det är som räknat. För mig låter just nu alternativ tre närmast.
Nils Asp. Född på Söder i Stockholm. (Det skäms han inte ett dugg för). Gick genom högre konstindustriella skolan 1933-39. Ställde ut första gången 1938. Sedan dess har det till dagens datum blivit 109 utställningar, företrädesvis av grafik. På många platser i Sverige. utomlands också. Havanna, Barcelona, Helsingfors...
- "Nej vänta, jag har nog inte räknat riktigt rätt!" Nisse hämtar pärmen med utställningspapper. (Jag konstaterar med en liten lätt rysning att han är en papperipärmmänniska! Fast det måste man nog vara om man samlar på så många papper). Utställningsraden är prydlig. Han räknar. Det blir 111 sedan oktoberutställningen på Nolhaga slott är protokollförd. Icke utan en viss tillfredsställelse konstaterar han detta - 111 utställningar på 40 år. På hela den långa tiden har aldrig varit heltidsarbetande konstnär.
Men det har varit nästan alldeles tyst om Nils Asp de senaste åren. I utställningssammanhang vill säga. Vi finner i hans protokoll att han t.ex. inte varit representerad på någon Bohussalong sedan 1968. Det konstnärliga arbetet har varit nedlagt under flera år.
"-Jag har inte gjort något sedan 1970-71. Du vet, när man är ung, då orkar man hålla på med ett jobb på dagarna och sedan jobba som konstnär på fritiden. I många år gjorde jag grafik på nätterna. Men när man blir äldre orkar man inte det. Jag har helt enkelt inte orkat. Sedan har jag hållit på mycket med KAC också!"
Nisse har jobbat på landet med huset där istället på sin lediga tid. Tagit en paus i det konstnärliga skapandet. Det går alldelse utmärkt att göra så, påstår han. -" Men nu ska det bli jobb av! Jag har blivit deltidspensionär!" säger Nisse och ser mycket lycklig ut över denna 70-talsuppfinning som ger honom alldeles lediga torsdagsförmiddagar bl.a..
Än så länge är det något tomt på konstnärlig aktivitet i det lilla arbetsrummet i källaren. (Fast inte tomt - det finns många tydliga spår av Nisses ibland smått galna sak-samlingar). Lasse blir lätt förtvivlad när han ska fotografera "i miljö". Men Nisse lovar. Det ska bli annat nu. Han ska inte leva på gamla lager längre...
-"kanhända det jag kommer att göra blir lite annorlunda, säger han fundersamt. Kanske jag blivit lite mer abstrakt. Surrealismen har alltid legat mig varmt om hjärtat."
Av konstnären Nils Asp har man under åren sett ganska många sidor. I bilderna har han jobbat med mjuka bohuslandskap och starkt geometriska former, bl.a. Och han har jobbat mycket med skulptur. Han är väl inte konstnären som så ofta kommit med de stora politiska manifestationerna i sin konst. Men jag erinrar mig bl.a ett träsnitt, föreställande några män sittande runt ett bord, spelande tärning. " I nämnder avgörs våra öden".
Han har varit där själv. Nils Asp har gjort det som mycket få konstnärer gör, han har själv en gång gått in i kommunalpolitiken, i nämndpolitiken.
-" Jag satt i kulturnämnden i 18 år. Jag satt för högern", "erkänner" han, men tillägger att han nu är politisk vilde.
-" Det måste vara rätt att man som kulturarbetare försöker komma in i kommunernas kulturnämnder. Det är därifrån vi kan påverka kulturpolitiken på ett konkret sätt. Just nu tror jag inte det sitter någon kulturarbetare i nämnden här i Uddevalla - och det är synd."
Nisse anser att han absolut kunde påverka besluten i nämnden. Han höll till slut på att bli kulturnämndesn ordförande, när det blev borgerlig majoritet i kommunen. Men det tyckte han skulle bli för tungt. Så han lämnade politiken helt och hålet. Och blev alltså politisk vilde, som istället ägnade sina krafter åt att vara med och bilda KAC.
Ända sedan Nisse lämnade skolan 1939 har han jobbat som teckningslärare. De första åren som vikarie lite varstans i Sverige. En jobbig tid då han gång på gång tvingades flytta. Fast han hade rätt roligt, tror jag. Det låter så på historierna från Hedemora och Skara och...Och från Italien då han såg Mussolini med egna ögon. Under de där jobbiga åren tecknade och målade han mycket - på nätterna förstås. Och deltog i många utställningar.
1944 kom han till Uddevalla. Med 23 tjänstgöringsintyg i bagaget. -"Det var på den tiden Uddevalla var en liten idyll och centralstationen var omgiven av gröna ängar". Eller något i den stilen. Det var inte konstnärens dröm om Bohuslän som drev honom hit. Det var ett fast jobb. På dåvarande verkstadskolan, som lärare, främst i yrkesritning.
Sen blev det läroverket, och praktiska realskolan och grundskolan. Ungarna har blivit jobbigare med åren, säger han. Kräver mer. Fast dom är inga satungar. Nej, han tycker nog inte det. Jag har hört honom prata om barnteckningar efter en teckningstävling där han satt i juryn. Det låg så mycket intresse i hans åsikter att han näppeligen kan tycka att dom är satungar...
-"Har du aldrig funderat att lägga av, att bara ägna dig åt konsten?"
-" Nej, men jag har ju haft tre barn att försörja!" säger familjefadern, till synes bestört över frågan.
Jo visst, så är det ju. Den där teckningsläraren och konstnären har ju familj också. Som han gärna pratar om. Mycket. Fast det var väl ändå mest om teckningsläraren det här skulle handla. Han som själv ser lite nyfiken ut inför vad det egentligen är han ska göra som deltidspensionär. Han som på fotografens fråga om han inte gör NÅGONTING som går att fotograferas med svarar:
-" Gör någonting!? Visst gör jag! Jag var ju på landet och kvistade ett träd hela dan i förrgår!"
Tillbaka till indexsidan.