Brorsan var enda hanen i kullen, vi hade 4 tingade men han blev kvar eftersom vi kände att han var så mycket "kolbäckare". Genom åren har både Lennart och jag haft så enormt mycket kul med denna kille som var med på ALLT man ville göra. Jaktträning, prov, lydnad eller utställning - allt var kul för Brorsan.
Alltid morgonpigg, alltid alert - att försöka smyga ut en dummy utan att han såg det gick inte! Matglad och frisk hela livet förutom när han blev illa ormbiten 1998, men även det fixade han. När Brorsan bar på skor (han bar alltid på någonting) - då tog han hela paret - inte bara en sko. På Goldenlägret tog han massor av poäng - han tog ju flera grejer samtidigt - att tävla älskade han. Tyvärr fick vi därför problem med vittringspdelen i Lydnadsklass III och gick därför inte vidare.Brorsan kom även in med både trut och and på samma gång efter ett tufft dirigeringsarbete ut på en ö.
Schysst mot andra hundar utan att vara vek mot dem. En riktig kompis i vått och torrt och han var pigg in i det sista. Senast i september blev han 4:a i DM, 13½ år gammal. Han blev t.o.m. 2:a bästa hane 2:a lydnadsklass II och 3:a ökl jakt (wt).
Sista dagen var han, som vanligt, med på långpromenaden och snodde dirigeringsdummiesar som jag lagt ut till Iris. På kvällen hände något,bakdelen fick svårt att hänga med och under natten hade hjärnblödningen spridit sig så att det inte fanns något alternativ. Även då fortsatte svansen att gå och det kändes, trots allt, rätt att låta honom somna in direkt. Så han fick det slut vi hoppats på - att inte sakta tyna av utan vara pigg och alert ända in i slutet. Vi är så tacksamma för att få ha levt tillsammans med denna fantastiska hund i mer än 13 ½år.