Jag gör här ett avsteg från den kronologiska ordning som har präglat mina berättelser.

 Första julen i Australien.

På hotellet där jag bodde den första tiden fanns en australiensare som vid ett tillfäll seglat som uppassare i en av transatlantics båtar. Han höll sedan reda på när dessa båtar kom till Sydney och kom gärna och besökte besättningarna, det var för övrigt han som ordnade med plats för mej på hotellet.

Hotellet sköttes av två familjer, far och som med hjälp av sina fruar. Den huvudsaklig inkomsten kom från den stora puben som låg i bottenvåningen, husgästernas antal var ej stort, endast ett fåtal utvalda "stammisar", ingen fick ett rum där utan att vara personligen rekommenderad.

En kort tid efter det att jag kom dit var det således julafton. Dagen före försvann sonen och hans fru för att fira helgen med hennes föräldrar. De äldre berättade att de tänkte servera en ordentlig julmåltid för oss som inte hade någon anhörig att vara tillsammans med utan var hänvisade till hotellet hela helgen. Naturligtvis mot en kontant ersättning men blotta tanken var ju god.....

Vi var 5-6 personer som skulle deltaga i julfirandet och vi inledde naturligtvis julaftons-eftermiddagen med ett ordentligt öldrickande, törsten var stor i högsommarvärmen. Fram emot aftonen avåts en superb måltid med både kalkon och plumpudding som sköljdes ner med mera öl. Vi omfamnade och önskade varandra god jul, de flesta grät i strida strömmar.

Även jag, trots att jag firat flera jular på skilda ställen redan utan att det berört mej nämnvärt.

På juldagens morgon vaknade jag med en fruktansvärd magvärk som inte ville ge med sej. Til1 slut låg jag hopkrupen i fosterställning på grund av plågorna. Folket runt omkring mej trodde förstås att jag mådde dåligt på grund av för mycket öldrickande eller att jag inte tålt den mäktiga julmaten. Inom de engelskspråkiga länderna lider man av "digestion" om man har en plåga i magen, det kan omfatta nästan vad som helst och jag erbjöds en mängd medikamenter och huskurer alltifrån en "cup of tea" till en mugg full med varm rom.

Dagen gick och mina krämpor blev bara värre och långt om länge fann vi för gott att ringa till en läkare. Han kom, tittade på mej och tryckte sedan till på ett ställe på buken. Jag skrek till för det gjorde fruktansvärt ont och doktorn hade diagnosen klar med en gång. Blindtarmsinflammation var det men han var inte pigg på att operera genast utan ville avvakta några dagar. Han berättade att detta är en åkomma som många skandinaver drabbas den första tiden de vistas i Australien. Orsaken skulle enligt doktorn vara att vi byter ut blandade kosten som vi tillämpar mot en kost som innehåller mycket mer nötkött.

Och sannerligen, doktorn verkade ha rätt, inflammationen gav med sej och jag mådde snart prima. Den hjälpte dock till att göra min första jul i Australien till något att komma ihåg.